Stockholms tunnelbana består av tre linjenät med en sammanlagd spårlängd på drygt 105 km. Den äldsta sträckan är från 1950. I september 1966 togs det första spadtaget till det som 1975 invigdes som Blå linjen, vilken går i nordväst-sydostlig riktning, ursprungligen mellan Hjulsta och T-Centralen. Denna linje innefattar 14 stationer och fick nummer 10. Inledningsvis trafikerades den av tunnelbanevagnar av typen C8, som ASEA/Hägglund 1974-75 levererade till Storstockholms Lokaltrafik (SL). Verkstadsföretaget Hägglund & Söner från Örnsköldsvik hade 1972 köpts upp av västeråskoncernen ASEA.
C8-vagnarna tillverkades i 44 exemplar och hade blå färgsättning. Ett tunnelbanetåg med denna vagnstyp, eller möjligtvis den nyare C9, på Fridhemsplans station på väg till T-Centralen kan beskådas på frimärket här intill. Frimärket utgavs i serien Lokaltrafiken 100 år i oktober 1977, ungefär tre veckor innan Blå linjen förlängdes från T-Centralen till Kungsträdgården. Tidigare samma år hade även delsträckan Akalla–Hallonbergen blivit färdig och därmed tillkom den nya linjen 11.
Uppgifterna är oklara, men C8-vagnarna verkar numera ha tagits ur bruk. Hälften av vagnarna fick 1993-95 ändrade förarhytter och fyra vagnar blev 2000 ombyggda till C10 och C11 för Saltsjöbanan.